Den här låten har följt mig ett tag nu och fått mig att fundera. Jag har oftast fått höra om Guds närvaro på två olika sätt. Antingen så beskrivs Guds närvaro så stor, avlägsen och oåtkomlig att det känns som att man aldrig kan komma i närheten av den om man inte levt minst 300 år som typ Mose eller nån annan människa i Bibeln, som verkligen fick uppleva Guds närvaro påtagligt som människa. Eller så beskrivs den som lam, liten, och ljummen. Och oattraktiv..